Vi pratar alltså om de psykometriska ansatser som tillämpas både vid utveckling, poängsättning och beräkning av testresultat. Exempel på sådana modeller och ansatser är Item Response Theory, continuous norming, adaptiv testning och olika former av maskininlärning. Det låter förstås som ljuv musik men det finns som alltid en baksida: alla modeller förutsätter att en mängd antaganden uppfylls och många av de moderna kräver och bygger på antaganden som sällan uppnås.
Som kund och användare är det nu inte heller längre möjligt att förstå hur poängsättning och resultatberäkningar går till, ibland verkar det så komplext och avancerat att inte ens de som utbildar i verktyget kan förklara det. Är det rimligt? Är det kvalitetssäkert? Och framför allt, är det nödvändigt?
Några av världens främsta psykometriker har i en nyligen publicerad artikel med titeln "Recognize the value of the sum score, psychometrics’ greatest accomplishments" lyft fram värdet av den klassiska testteorins raka och enkla summering av testpoäng (Sijtsma, Ellis & Borsboom, 2024). De menar att summan av poängen på ett psykologiskt test är, och bör fortsätta vara, ett centralt verktyg inom psykometrisk praxis.
Avsikten är här inte att förringa värdet av alternativa och nyare mätmodeller, utan snarare att rikta uppmärksamheten mot värdet av äldre metoder som kräver lite och erbjuder mycket, inklusive transparens, som CTT med sin summapoäng.
Referenser
Sijtsma, K., Ellis, J. L., & Borsboom, D. Recognize the value of the sum score, psychometrics' greatest accomplishment. Psychometrika, 17 april 2024. https://doi.org/10.1007/s11336-024-09964-7
.svg)
%20(1).jpg)
.png)
